Att vara eller inte vara, sjuksköterska

Idag har jag varit på Kreft post 2. Jag hade trevliga patienter och det var nog tur, för personalen var det definitivt inte. Men men, jag vet inte om jag ska dit igen. Det är fördelarna med att hoppa runt på avdelningarna, trivs jag inte någonstans så har jag i alla fall inte så många pass där ändå.
Jag såg en rolig lista idag på avdelningen, med titeln "Du vet att du är en sjuksköterska när..." (fast på norska..)så jag blev tvungen att skriva av den.

Du vet att du är en sjuksköterska när...
- du har lärt dig att andas med munnen.
- du har ett behov av att desinficera, allt.
- du kan gå snabbt och ljudlöst
- definitionen av äkta vänskap är för dig att lita på någon tillräckligt för att låta denne ge dig en intramuskulär injektion.
- du tycker att det är normalt att prata om blod, kräk, operationer och nekroser över lunch.
- du har en blåsa som rymmer mycket!
- du kollar din puls emellanåt när du väntar på bussen.
- du svarar i din privattelefon med titel och avdelning.
- du lägger märke till när du hälsar på någon om denne har bra ådror.
- du repeterar din HLR-kunskaper när den gamla damen i kön framför dig får en hostattack.
- du har planlagt dina fria dagar i ett år framåt.
- du ser lönebeskedet och tror att det är ett aprilskämt.


Så, där är den. Hmm... vad stämmer på mig... behovet att desinficera, i alla fall på jobb har jag det, gå ljudlöst, nä, inte med mina skor och de klibbiga golven här. Att prata om äckliga saker, jo det är helt normalt över lunch. Jag har en blåsa som rymmer mycket och jag kollar alltid in folks ådror. Och lönebeskedet, fast det kanske blir bättre nu när jag jobbar som en dåre här i Bergen.